amandas

Hej alla ni som läser min blogg. Hoppas ni mår bra! Nu ska jag berätta helt ärligt om min liftsituation, inte för att jag söker någon slags sympati av er för det klarar jag mig utan. Tänkte börja med att säga att sommaren 2010 är inte direkt en bra sommar, det kanske är den sämsta sommaren någonsin. Aldrig har jag blivit slagen till backen så många gånger psykiskt. Dag på dag kommer det nya saker som fäller mig, saker som får mig att hoppas. Fast som blir till någonting dåligt igen. Ska berätta om mina problem och mina försök till lösningar som också skiter sig.
Kan ju börja med att prata om pengar, eller kanske jag ska säga bristen på pengar. Jag är fattigare än en lus, en lus är väldigt rik om man jämför med mig.
Har vart bostadslös nu sen jag kom hem till Sverige i stort sätt. Bott i en resväska har jag gjort sedan mitten på mars, känns ju jävligt stadigt, eller hur?
Fick behöva lämna alla mina vänner i Gambia, som jag grät den dagen. Har kommit fram till att jag fan inte ens orkar bo i Sverige längre. (tar det lite längre ner i inlägget)
Min kära Musa är kvar i Gambia och blir antagligen det någon/några månader till, extra skönt är det när de har beslutat att flytta visumstämpelsplatsen till Nigeria, som ligger typ över halva Afrika. Så antingen kan man välja att punga ut sisådär 10 000 till eller så får man skicka passet och vänta "några veckor" vad det nu ska innebära. Jag trodde han senaste skulle komma hem i mitten av augusti men tvi fick jag.
Fick en lägenhet idag, den jag ville ha. Men fick reda på att ingen kunde långa mig pengar att betala depositionen på 13 500 kr. Gick till banken och skulle låna pengar men fick såklart avslag. Pengarna skulle också gå till Musas flygbiljett hem.
En av mina närmaste vänner Elin Snäll gick bort i cancer i början av Juli. Hann träffa henne en gång efter jag kommit hem från Gambia. En av mina bästa vänner. Aldrig träffat en människa som sprider en sådan livsglädje och jag talar nog inte bara för mig själv när jag säger att jag var helt säker på att hon skulle klara sig undan leukemin.
Det sista är egentligen inte något jag ska vända till att det är synd om mig men jag tänkte bara inkludera det i min sammanfattning av den pissiga jävla deprimerande sommaren 2010. Den sommaren då det verkligen gick upp för mig hur jävla orättvis världen vi lever i är. Inte högstadie-skriva-på-väskan-världen-är orättvis, Mer något i stil med Nedtryckt-i-leran-med-ansiktet-först-shubb-it-in-your-face-världen-är-orättvis.
Jag försöker verkligen och inte tänka på mina problem och försöker glömma men det går fan inte.

Visst är livet underbart ibland?




En buss uppenbarelse om livet.
Satt på bussen iförrgår och lyssnade på Soca, vart nöjd och glad tills det kom en annan låt som gjorde mig sentimental. Det började sakta med världen filosofi där på bussen och slutade i ångest. Ska berätta om min tankebana.
Började tänkte på Gambia och hur folket är där, hur lycklig jag var där. Sedan övergick det i filosofin hur materialistksfddfndfs allt är i världen och att man mår fan inte bättre av det. Jag har sett det i tidningar där det står typ "Rika är inte lyckligare" och man tänker typ fuck you, du kan ju försöka tänka så även om du vet det är ljug. Men där kom jag fram till att här kan man inte bli lycklig utan pengar för allting fokuserar så mycket om pengar. Allting. Jag vet att det självklart är så i Gambia också men man umgås på ett helt annat sätt. Ett stark minne jag har är när jag och Musa hade smygtagit mjölkpulver av Anty och satt och drack the med mjölk i. Kom ihåg hur glada vi var över det där lilla, Musa skrek tillochmed av lycka efter varje klunk. Men här i Sverige är allt så jävla lättillgängligt så man inte ens njuter av någonting längre. Godis är bara att hämta typ. The skrattar man åt av att njuta av ungefär. Sedan kände jag bara vilken panik jag har över att bo i det här landet. Jag pallar inte och jag mår inte ens bra här. Jag känner mig helt felplacerad och vet inte vart jag ska ta vägen. Vafan!


 
På riktigt var Elin en av de undebaraste jag träffat. Det är bara inte okej att sånt här händer.



Låten som spelades i bilen den natten jag och Musa skildes åt för en och en halv månad sen. Den är inte kul att lyssna på den och därför lägger jag upp den. Och för att den är bra





Sen den här låten bara för att den är en riktig klassiker och sjukt bra fast man inte tänker på den så ofta. Lite för att videon är skön också

Åh en film jag har letat efter sjukt länge! såg den första gången för ett bra jäkla tag sen och har försökt leta på den lite då och då ibland. Men här är den!

Sjukt gammal låt men så hårt Bounty dissar Kartel är den fan värd att lägga ut ändå. Alltså warlord på riktigt.

Hej igen! jag hann inte igår och hinner inte idag heller. Inte för att jag har något att göra för jag är fett ensam typ jämt men för att jag kollat på TV. patetiskt

Annars är det här en grym låt!

 

Det jag har längtat mycket när i gambia är fan ray william johnson showen på youtube, awesome!
Annars var Beenie man skit bra och ni får filmer ikväll!






och musik får ni också!