Att rörelse betyder så mycket.

Egentligen vill jag inte ha en ful "idag har jag gjort, ätit, klätt mig i, känslo blogg" Men jag måste skriva av mig lite.



Jag ville bara säga att det är inte ofta man känner att man verkligen tycker om en bild på sig själv.
Men den här bilden älskar jag, okej jag har inte100% teknik, ingen 180 graders uttåtvridning. Men det handlar inte om det, det handlar om uttrycket i mitt ansikte. Jag ser väldigt fokuserad och väldigt lugn ut. Den beskriver alla mina känslor kring dans.
Även fast dans kan beat you down med låg självkänsla och när allt blir fel, all smärta så är det helt underbart. Ibland när man gör  hopp och det känns som man kan glida i luften föralltid, då är det verkligen värt allt man genomlidit. Som jag har gråtit för dans. Det känns som det är bara när jag dansar jag kan tänka klart.

När man jag är själv kvar i danssalen efter att ha haft klass och sätter på en låt och bara dansar, fullt ut. Ingen som ser, det är bara jag. Ingen dömmer, ingen hejjar på, ingen berömmer. Det är då, i  just det tillfället jag är lyckligast. När låten är klar och man står där, mer svettig än efter en timmes springtur, så trött att man mår illa, men mår så bra att man kan besegra världen... Det är så jag inser varför jag dansar. Det är då jag är fri

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0