Jag langar livsstatus.

En gång för två år sen frågade min danslärare i skolan varför man har lov fårn dansen egentligen. Jag undrade också det då, men nu vet jag. Min kropp börjar gå sönder, det vart så förra året tiden innan alla uppvisningar. Skolan kör sista rycket, man är stressad över danser som inte är klara, placeringar, musik och våran slutprokution på det.
Igår var jag så trött att jag knappt orkade ta av mig mina strumpor, jag var lika trött idag. Funderade på att skippa baletten bara för att jag var så trött i kroppen. Men det gjorde jag inte, det går ju bra när man väl står där. Men efteråt alltså. Jag tror inte att min kropp kommer palla två veckor till.
Nästa vecka har jag sammanlagt 9 föreställningar + träningar.
Det är nu den dära saken man går runt i börjar strejka. Tyvärr är det dålig tajming eftersom tiden inte räcker till för att jag ska lyssna på min kropp. Jag hoppas att den håller ut två veckor till iallafall.



Igår var tidningen och intervjuade oss, här är artikeln för dom som vill:

http://www.dalademokraten.se/Templates/pages/news.aspx?id=67134&epslanguage=sv



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0