Still aint pleased, but am I ever?
Vad är det som spelar roll egentligen? I slutändad alltså.. Eller såklart är det ju vänner, ett kärleksförhållande kan aldrig riktigt mätas med en vänskapsrelation, det är min personliga åsikt. Vänner finns oftast kvar på ett sätt som ett kärleksförhållande inte gör..
Jag har åter igen börjat komma in i en period då jag känner mig väldigt ensam. Jag tror innerst inne att det beror på att de flesta av mina vänner bor i Falun och jag inte har pengarna att åka buss dit just nu. Men jag känner mig ensam, jag saknar någon att mysa med bara. Någon som gillar mig mest, ett förhållande det vill säga.
Jag vet inte riktigt varför eftersom jag vet av egna erfarenheter att ett förhållande inte löser några som helst problem. Okej, vissa försvinner, men det skapas också nya. Som både kan uppfattas som lättare och svårare.
Jag slänger en blick mot min dubbelsäng och önskar verkligen att någon låg där, istället för att jag skulle sitta här, vänd mot tekniken. Om jag inte satt vid datorn skulle jag jag ligga och kolla på TV. Jag önskar att datorn kunde vara avstängd, att TVn kunde vara avstängd och jag inte skulle bry mig. Eftersom jag redan skulle ha någon att prata med, att skratta med.
Jag har haft ett seriöst förhållande en gång i tre år. Nu i efterhand glider tankarna till att de faktiskt inte funkade imellan oss och jag kan inte förstå hur vi kunde hålla så länge. Fast visst jag var kär i början, men jag tänkte på det så länge.. Att göra slut alltså. Det hade aldrig funkat mellan oss i längden ändå, även om jag älskade personen i fråga. Vi bråkade för mycket helt enkelt. Det är inte direkt så att jag saknade de förhållande vi hade. Tänkte bara nämna det för er som inte visste, att jag faktiskt har haft ett förhållande så jag vet vad jag pratar om men att problemen inte försvinner. Jag önskade att jag kunde ha ett lätt förhållande, där man skrattar, skämtar, jävlas, älskar, myser och saknar. Jag känner mig väldigt ensam. Det känns lite som den oberoende Amanda inte vet vart hon har tagit vägen.
Något jag tycker är jobbigt är att jag är varken förhållandetypen eller singelbruden. Jag är något slags mellanting, konstant missnöjd kanske? Just det här drar mina tankar till ett citat från Looptroops skiva The struggle continues. Om ni har den köpta skivan vet ni säkerligen att under låttexterna ligger små citat. Under låttexten till Fly away ligger citatet Still aint pleased, but am I ever? Det skrämmer mig att jag faktiskt känner så, jag är aldrig nöjd. Och jag tror inte jag kommer blir det heller. Jag vill alltid vidare till något nytt. Ett nytt äventyr, nya städer, nya resor, nya upplevelser, nya klubbar, nya hemmafester, nya utekvällar, nya kläder, nya koreografier, nya tekniker, nya skills. Jag är onödigt komplicerad, jag vet om det själv. Fast man kanske inte ska vara lätt, eller ska man? Hur ska man vara? Jag vet ingenting.
Hoppas ni inte fann det för fumligt eller flummigt. Jag skaffade bloggen för att spelga mina tankar, lägga upp saker som betyder någonting för mig. Här har ni det. Uppenbarligen är jag väldigt ensam och väldigt förvirrad. För att inte tala om liten, jag tror att världen är för stor för mig, eller iförsig. Den kan lika gärna vara för liten.
Looptroop - Fly away
Låten som hjälpte mig under mina tunga tonårsår. Om jag kunde räkna tårarna jag har fällt till denna. Får fortfarande en känsla blandad med härlig ångest. Jag skulle kalla det min favoritlåt, den har hållit så länge. Looptroops bästa, ett mästervärk indeed.
Jag har åter igen börjat komma in i en period då jag känner mig väldigt ensam. Jag tror innerst inne att det beror på att de flesta av mina vänner bor i Falun och jag inte har pengarna att åka buss dit just nu. Men jag känner mig ensam, jag saknar någon att mysa med bara. Någon som gillar mig mest, ett förhållande det vill säga.
Jag vet inte riktigt varför eftersom jag vet av egna erfarenheter att ett förhållande inte löser några som helst problem. Okej, vissa försvinner, men det skapas också nya. Som både kan uppfattas som lättare och svårare.
Jag slänger en blick mot min dubbelsäng och önskar verkligen att någon låg där, istället för att jag skulle sitta här, vänd mot tekniken. Om jag inte satt vid datorn skulle jag jag ligga och kolla på TV. Jag önskar att datorn kunde vara avstängd, att TVn kunde vara avstängd och jag inte skulle bry mig. Eftersom jag redan skulle ha någon att prata med, att skratta med.
Jag har haft ett seriöst förhållande en gång i tre år. Nu i efterhand glider tankarna till att de faktiskt inte funkade imellan oss och jag kan inte förstå hur vi kunde hålla så länge. Fast visst jag var kär i början, men jag tänkte på det så länge.. Att göra slut alltså. Det hade aldrig funkat mellan oss i längden ändå, även om jag älskade personen i fråga. Vi bråkade för mycket helt enkelt. Det är inte direkt så att jag saknade de förhållande vi hade. Tänkte bara nämna det för er som inte visste, att jag faktiskt har haft ett förhållande så jag vet vad jag pratar om men att problemen inte försvinner. Jag önskade att jag kunde ha ett lätt förhållande, där man skrattar, skämtar, jävlas, älskar, myser och saknar. Jag känner mig väldigt ensam. Det känns lite som den oberoende Amanda inte vet vart hon har tagit vägen.
Något jag tycker är jobbigt är att jag är varken förhållandetypen eller singelbruden. Jag är något slags mellanting, konstant missnöjd kanske? Just det här drar mina tankar till ett citat från Looptroops skiva The struggle continues. Om ni har den köpta skivan vet ni säkerligen att under låttexterna ligger små citat. Under låttexten till Fly away ligger citatet Still aint pleased, but am I ever? Det skrämmer mig att jag faktiskt känner så, jag är aldrig nöjd. Och jag tror inte jag kommer blir det heller. Jag vill alltid vidare till något nytt. Ett nytt äventyr, nya städer, nya resor, nya upplevelser, nya klubbar, nya hemmafester, nya utekvällar, nya kläder, nya koreografier, nya tekniker, nya skills. Jag är onödigt komplicerad, jag vet om det själv. Fast man kanske inte ska vara lätt, eller ska man? Hur ska man vara? Jag vet ingenting.
Hoppas ni inte fann det för fumligt eller flummigt. Jag skaffade bloggen för att spelga mina tankar, lägga upp saker som betyder någonting för mig. Här har ni det. Uppenbarligen är jag väldigt ensam och väldigt förvirrad. För att inte tala om liten, jag tror att världen är för stor för mig, eller iförsig. Den kan lika gärna vara för liten.
Looptroop - Fly away
Låten som hjälpte mig under mina tunga tonårsår. Om jag kunde räkna tårarna jag har fällt till denna. Får fortfarande en känsla blandad med härlig ångest. Jag skulle kalla det min favoritlåt, den har hållit så länge. Looptroops bästa, ett mästervärk indeed.
Kommentarer
Trackback
