Homegirls
Idag tänkte jag göra ett ovanligt inlägg, ett inlägg som handlar om någon i min närvaro. Den lyckliga personen som jag ska tillägna detta inlägg till är Maja, min barndomskompis. Hitills har vi stått ut med varandra i 17 år.
Första gången var min allra första dag på ett dagis i domnarvet, jag kommer inte ihåg det så jättetydlig eftersom jag var två år (Men jag har fått berättat för mig att det var den första) resten är rätt oklart. Jag vet att vi har alltid vart lika tighta från den första gången vi sågs.
Jag tror rätt bestämt att hälften av alla minnerna i mitt förvar innehåller Maja. Hur stor den inte alls så stora stenen var, hur någon tjej försökte vara med oss några gånger på dagis utan någon framgång, hur avundsjuk jag var på alla Majas barbies, hur vi lekte med tassen-djuren och alla nattpromender till statoil bygatan.
Hur vi faktiskt alltid har vart där för varandra. Något jag kommer ihåg var i trean på grundskolan då Maja kom springades till mig gråtandes för att hon var med några tjejer i klassen som hade snackat skit om mig. Hon hade sagt åt dom att hon skulle berätta för mig också. Hur modigt är inte det för någon som är 10 år.
Något annat jag minns var när Maja bråkade med en tjej i vår klass i femman som hette Ronja, vet inte vad dom bråkade om, men jag vill minnas att det var ett par vantar inblandade. I alla fall var exakt hela klassen på Ronjas sida, utom en person och den personen var jag. Jag var på Majas sida. Jag är på Majas sida och hon är på min, det är så det funkar.
Jag skulle inte säga att jag och Maja har en "best-friends relation" vi mer bara finns där. Vi kramas sällan när vi ses eller skiljs åt, vi hörs aldrig varje dag, ringer aldrig och bara snackar skit, tar aldrig bilder tillsammans. Det finns bara där helt enkelt. Inte är vi lika heller.. Jag tror nog inte ens att Maja har gått på någon sport förutom gymnastiklektionerna och studsmatta vi gick på tillsammans. Medans jag tränar mycket är Maja mest förkyld. Båda gillar ris i alla fall. Maja lyssnar på rock, jag på reggae. Maja gillar svart och vit inredning jag gillar färgglad och mönstrad. Egentligen borde vi inte ha mycket och prata om, men det har vi. Vi pratar om allt och ingenting.
Det jag vill säga med detta inlägget är att jag vill säga att jag är tacksam att Maja har funnits där och som en sådan stor del av mitt liv undrar jag vem jag hade vart utan henne.
En annan vän jag har som står mig lika nära är Elin Snäll och jag ställer mig samma fråga, vem hade jag vart utan henne?
Första gången var min allra första dag på ett dagis i domnarvet, jag kommer inte ihåg det så jättetydlig eftersom jag var två år (Men jag har fått berättat för mig att det var den första) resten är rätt oklart. Jag vet att vi har alltid vart lika tighta från den första gången vi sågs.
Jag tror rätt bestämt att hälften av alla minnerna i mitt förvar innehåller Maja. Hur stor den inte alls så stora stenen var, hur någon tjej försökte vara med oss några gånger på dagis utan någon framgång, hur avundsjuk jag var på alla Majas barbies, hur vi lekte med tassen-djuren och alla nattpromender till statoil bygatan.
Hur vi faktiskt alltid har vart där för varandra. Något jag kommer ihåg var i trean på grundskolan då Maja kom springades till mig gråtandes för att hon var med några tjejer i klassen som hade snackat skit om mig. Hon hade sagt åt dom att hon skulle berätta för mig också. Hur modigt är inte det för någon som är 10 år.
Något annat jag minns var när Maja bråkade med en tjej i vår klass i femman som hette Ronja, vet inte vad dom bråkade om, men jag vill minnas att det var ett par vantar inblandade. I alla fall var exakt hela klassen på Ronjas sida, utom en person och den personen var jag. Jag var på Majas sida. Jag är på Majas sida och hon är på min, det är så det funkar.
Jag skulle inte säga att jag och Maja har en "best-friends relation" vi mer bara finns där. Vi kramas sällan när vi ses eller skiljs åt, vi hörs aldrig varje dag, ringer aldrig och bara snackar skit, tar aldrig bilder tillsammans. Det finns bara där helt enkelt. Inte är vi lika heller.. Jag tror nog inte ens att Maja har gått på någon sport förutom gymnastiklektionerna och studsmatta vi gick på tillsammans. Medans jag tränar mycket är Maja mest förkyld. Båda gillar ris i alla fall. Maja lyssnar på rock, jag på reggae. Maja gillar svart och vit inredning jag gillar färgglad och mönstrad. Egentligen borde vi inte ha mycket och prata om, men det har vi. Vi pratar om allt och ingenting. Det jag vill säga med detta inlägget är att jag vill säga att jag är tacksam att Maja har funnits där och som en sådan stor del av mitt liv undrar jag vem jag hade vart utan henne.
En annan vän jag har som står mig lika nära är Elin Snäll och jag ställer mig samma fråga, vem hade jag vart utan henne?
Kommentarer
Postat av: Maja
men vad gullig du är! jag håller verkligen med om allt du säger, vi har alltid funnits för varandra när man behövt någon att prata med eller bara vara med. det har alltd vart lätt att vara med dig, det har aldrig blivit ansträngt om vi inte har setts på en månad, och det är så riktig vänskap ska vara =) Älskar dig!
Postat av: Elin
<3!
Trackback
