Nattliga tankebanor
Nu sitter jag här lagomt trött och då brukar jag bli sugen att skriva här.
Idag träffade jag min underbara ex-klass och varje gång vi ses är det exakt som förut. (nästan alla var med i alla fall) Det är så kul hur bra det går för alla och var jag ibland önskade att tiden inte skulle gå någe vidare. Eftersom jag aldrig följer någon röd tråd i mina inlägg så kan jag spinna på tanken minnen. Jag är så rädd att minnas, minnen känns så fruktansvärt avlägsna. Nu var det lite mer än en vecka sen jag kom hem från Gambia och det känns knappt som jag suttit min fot i det landet. Jag vill minnas men jag vet att ju längre tid det går desto mindre kommer jag minnas. Fruktansvärt jobbigt..
Idag har jag nackspärr igen, kom hem från dansstudion igen efter att kört lite djembe. Önskade jag hade en kamera (gick sönder sista dagen i Gambia, snacka om tur i oturen) så jag kunde filma och lägga upp. Mina dansfilmer som ligger här är ju kanske inte av bästa slag.. Det är konstigt hur mycket jag älskar att dansa egentligen, känns som att det sticker i hela kroppen när jag hör en bra låt och ärligt talat bryr jag mig inte när jag går dansande hem på kvällskvisten. Jag har fest jämt, fett nice.
För övrigt har jag blivit blond och det funkar ganska bra tycker jag får lite mer gratis grejer och blonder kommer nog undan lättare. Eller så är det min mentalitet att jag tror på det så mycket att det faktiskt blir sant. Fast jag vill gärna tro på det första.
Så där har ni det, ett till helt osammanhängande härligt inlägg om vad som försigår i min kropp.
..Jag gillar tanken av att hjärnan är i kroppen inte i huvudet. Ibland känns som att det är kroppen som är smartare fast innerst inne vet jag att hjärnan styr allt ihop. Eller gör den?
Idag träffade jag min underbara ex-klass och varje gång vi ses är det exakt som förut. (nästan alla var med i alla fall) Det är så kul hur bra det går för alla och var jag ibland önskade att tiden inte skulle gå någe vidare. Eftersom jag aldrig följer någon röd tråd i mina inlägg så kan jag spinna på tanken minnen. Jag är så rädd att minnas, minnen känns så fruktansvärt avlägsna. Nu var det lite mer än en vecka sen jag kom hem från Gambia och det känns knappt som jag suttit min fot i det landet. Jag vill minnas men jag vet att ju längre tid det går desto mindre kommer jag minnas. Fruktansvärt jobbigt..
Idag har jag nackspärr igen, kom hem från dansstudion igen efter att kört lite djembe. Önskade jag hade en kamera (gick sönder sista dagen i Gambia, snacka om tur i oturen) så jag kunde filma och lägga upp. Mina dansfilmer som ligger här är ju kanske inte av bästa slag.. Det är konstigt hur mycket jag älskar att dansa egentligen, känns som att det sticker i hela kroppen när jag hör en bra låt och ärligt talat bryr jag mig inte när jag går dansande hem på kvällskvisten. Jag har fest jämt, fett nice.
För övrigt har jag blivit blond och det funkar ganska bra tycker jag får lite mer gratis grejer och blonder kommer nog undan lättare. Eller så är det min mentalitet att jag tror på det så mycket att det faktiskt blir sant. Fast jag vill gärna tro på det första.
Så där har ni det, ett till helt osammanhängande härligt inlägg om vad som försigår i min kropp.
..Jag gillar tanken av att hjärnan är i kroppen inte i huvudet. Ibland känns som att det är kroppen som är smartare fast innerst inne vet jag att hjärnan styr allt ihop. Eller gör den?
Kommentarer
Trackback
