amandas

Herregud, här sitter jag i världens största ångest. När det blir för mycket på en gång så slutar min hjärna att fungera. Jag är stresståligast av de jag känner när det kommer till saker som ska gå snabbt, men när det kommer till psykisk stress är jag nog den sämsta. Min hjärna lägger på riktigt ner. Jag ska självklart berätta hur det ligger till. Någon gång i slutet av februari fick jag lite ångest för att jag inte hade sökt några skolor och tänkte att nu ska jag fan söka åtminstonde en. Då sökte jag PARTS, en skola i Bryssel, en skola jag vill gå på. Tror att man inte var 100% säker att bli medtagen i auditionen som skulle hållas i mars. Men idag fick jag ett mail att den 27 mars (På lördag!) klockan 09:00 ska jag ha audition på dansens hus, Till PARTS som är en av de högst ansedda skolorna i Europa. Med bland annat ett solo som jag inte har börjat med på 60 sekunder. Om jag mot all förmodan kommer vidare ställs jag inför två otroligt svåra val. Antingen skiter jag i slutaudiotonen i Bryssel som är den 11 april eller så åker jag till Gambia som tänkt den fjärde april. Tänkt om jag skulle komma vidare och tänkt om jag skulle kommit in på skolan men valde att åka dit några dagar tidigare istället. Då måste jag prioritera. Jag hatar ordet prioritera. Men jag vill gå dit och ge hundra procent för att se hur det går. Jag kommer göra det. Vad händer om jag kommer vidare? Ska jag ge upp mina största drömmar för att åka till Gambia då eller? Fast nu vill jag verkligen åka dit också, men det kommer aldrig spela så stor roll i min framtid som att gå på den här skolan. Skulle jag komma in måste jag flytta till Bryssel och lämna Musa i Sverige. Det var därför jag aldrig vill bli kär i någon, fanfanfan. Drömmar tar så mycket tid av en och kärlek likaså. Jag vet att man inte kan ha både stora drömmar och vara kär. Det var den här jävla situationen jag har vart rädd att hamna i i hela mitt liv. (Iallafall de senaste åren)

Nu ska jag lägga upp två låtar som jag tycker är bra och som jag sitter och gråter till nu. (Jag har alltid grinat till sjukt konstiga låtar, jag anser att det är för att jag är härdad av all bashment jag lyssnat på.) Jag syftar mest på den första, den andra är helt okej att gråta till för alla.


Konshens ft. Alicia Keys - Broken heart



Jah Cure - Unconditional love