amandas

Hey blog, what uuup?
Jag kanske ska börja blogga mer alltså. Det är fan inte lätt då man varken lätt då man har gått från att bo spartanskt till att inte bo någonstans. Yep deet är sanningen, men jag börjar få hopp på världen igen efter att det har gått skit i ungefär tre månader. Jag svär det blev värre sen jag skrev förra inlägget tillochmed. Men som tur är finns det många människor där ute som inte är dåliga, tråkigt att dom dåliga människorna tar större plats i samhället dock.
Vet inte ens varför jag skriver här nu, har absolut ingenting att säga. Kom bara och tänka på att det var ett tag sedan jag skrev igår.
Alltså jag kan bara säga förlåt för det värsta som finns är fan när folk bloggar och ba "ASSÅ JAG HATAR DEJJ!!!! VARFÖR GJORDE DU SÅ?" och bara klagar skiten ur sig sen berättar dom inte, alltså whats up med det? Vill ni att folk ska ringa eller? Varför skriver ni det på bloggen? Vill du ha ut era känslor eller? Skriv det på en fuckin A4 och släng det sen. Ofta vi som läser blir tillfredstälda med tanken"Happ nu har det hänt något" sen bara går vi vidare. Where is all the dirty information? Jag vill veta allt. Bring it!
Jag fick lov att säga så bara för att jag kände att jag gjorde det själv (kommer göra det mer snart)..fail

Jag har kommit till insikt med mycket saker om mig själv de senaste månaderna och har förändrats så sjukt mycket, helt sjuuukt mycket. Det är så jävla mycket skit som har hänt, det är några bra saker och några saker som är awesome men inte så bra... Jag tänker tyvärr inte gå in på mer detaljer för det är typ tre månaders sammanfattning, orka det när jag skriver typ hur mycket som helst fast jag inte ens har något att säga.
Men alltså jag har verkligen börjat undrat vart jag står som människa. Vad har jag för åsikter? Vad vill jag? Det känns som någonstans har jag liksom råkat tappat bort mig själv i all skit och nu börjar jag hitta tillbaka till den jag är, fast jag vill samtidigt vara den jag var tidigare iår. Allt bara snurrar.
Den största frågan är fan vad hände med dansen? Jag ville så gärna och nu har jag börjat dansa mer igen. Alltså den känslan jag får när jag dansar går inte ens att beskriva i ord. Mest rörelse kan man beskriva den med. Då kommer vi vidare till nästa fundering. Varför ska det vara så dyrt att dansa?
Jag vill fan inte sitta där på ICA som en bitter 45 åring och undrade vart fan livet tog vägen. Jag vill sitta där med fuckade knän och ryggskador och tänka, vilket liv man har haft..




16 år och fylld med drömmar, vad hände?