jahapp nurå?
Jaha då står man här igen då. Tycker alltid att man slutar upp exakt där man började. Ärligt, hur många gånger har ni inte tänkt ”nu står jag här på ruta ett igen” jag har tänk den tanken alldelens för många gånger.
Drygaste som finns är när man tänker ordet ”jaha, nu då?” då vet man att man är där igen. Vad kommer hända nu? Kanske är det charmen med livet, att man aldrig vet vad som kommer hända.. Eller helt studip, det är ju just det som är charmen med livet! Men fortfarande när man står och stirrar ut igenom fönstret och tänker ”jaha, då står man här igen då” exakt lika som innan, fast alltid annorlunda än vad man var sist. Med mer livserfarenhet, mer lärdomar. Lite mindre naiv än förra gången.
Herregud tänk föräldrar , inte konstigt att dom är oroliga. Blir mörkrädd på tanken hur naiv jag var för ett år sen, skulle kunna sagt samma sak då och kommer säkert tänka samma tanke nästa år. Dom har liksom blivit nertrampade och slagna på av livet flera gånger. Kommer det alltid blir ”värre”? Alltså blir man fortfarande förvånad över hur dumma i huvudet människor är om 20 år? Kommer jag fortfarande tänka varje dag ”nej nu kan fan inte män sjunka lägre” Tänk vad glad jag skulle vara då om jag visste lika lite som nu, skulle jag tänka då. Någon som fattade?
Jag kommer sluta upp med massa katter även fast jag hatar katter fyfan
