Hala
Nu de senaste tre veckorna har det hänt någonting i mitt huvud. I buddismen säger dom att man återföds flera gånger under ett liv, kanske det som har skett då? Ni vet när man vaknar en dag och kommer på att "Nej, det här funkar inte" Sen börjar man göra någonting annorlunda, man börjar jobba annorlunda.
Det hände iallafall mig för några veckor sen och sen dess har jag jobbat väldigt fokuserat mot ett mål jag har. Jag har fått fler mål i livet, börja försöka tänka hur jag hela tiden ska jobba för att gynna dom här målen.
Idag tänkte jag dela med mig av min åsikt om rädsla.
Det som gör att folk sitter/stannar är rädsla, det är den som kontrollerar väldigt mycket i världen. Folk är rädda för döden, för att bli fattiga, lämnade, ensamma o.s.v. Men det som händer är att när du släpper en rädsla, eller släpper ner garden. Det är då du kan leva ditt liv, du kan göra exakt vad du vill för att du är inte rädd för något. Man måste jobba mer med motsatser
"Rädd för att dö och du kommer aldrig leva", "Handla utan att göra, arbeta utan ansträning" Ni vet ett lätt liv. Därför ska jag släppa allt och börja leva. Jag känner mig så redo att göra någonting, jag känner mig fokuserad varje dag jag vaknar upp. Måste vidare någonstans. Jag tänker inte bli kvar i Sverige för att jag är född här, det funkar inte så. Jag tänker inge ge upp ett liv av upplevelser för att jag är rädd att gå hungrig i några dagar. Jag tänker inte ge upp flera hundra möten med människor för att jag är för bekväm för att ta mig härifrån, det är tryggt här. Trygghet är bra, men inte just nu. Livet står och väntar bakom hörnet och jag är fortfarande påväg mot det, varför? Jag borde ha svängt för längesen!
Jag håller på att smida planer fast det är för tidigt för att dela med sig än.
"låt saker komma och låt saker försvinna och lev utan att äga och lev utan förväntningar"
Livet kan ju bara bli bra då???
